I herran jusu namn...
Så vördnadsfullt inleder fideikommissinstiftaren Christina Piper år 1747 fideikommissbrevet, som för många generationer framöver skulle binda samman Christinehof med Andrarums alunverk, Högestad, Baldringe samt Östra Torup och bevara dem i familjen Pipers ägo.
Christina, född 1673, var dotter till den förmögne Olof Hansson Törne, senare adlad Törnflycht, vilken var borgmästare och kommerseråd i Stockholm. 1690 giftes Christina bort med faderns styvbror Carl Piper. Vid giftermålet var hon 17 år medan den blivande maken var 26 år äldre. Carl Piper var redan innan bröllopet adlad och tjänstgjorde som statssekreterare åt Karl XI. I samband med Karl XII:s trontillträde 1697 utnämndes Carl Piper till kungligt råd och statsråd, för att därefter få titlarna friherre och greve. Carl Piper förvaltade en stor del av den växande förmögenheten genom köp av fastigheter och mark i bland annat Skåne.
Carl Piper gick trots sina lysande framtidsutsikter ett tragiskt öde tillmötes. År 1700 kom Sverige i krig med sina grannländer Danmark, Sachsen och Ryssland. Carl Piper var med på fälttågen och vid slaget vid Poltava 1709 blev han, liksom en stor del av den svenska hären, tillfångatagen. Under fångenskapen engagerade sig Carl djupt för de svenska officerarnas och karolinernas öden i Ryssland och betalade ansenliga summor ur egen ficka för att lindra nöden. Hemma i Sverige förvaltade Christina, som ensamstående fembarnsmamma, makarnas egendomar. Carl Piper tillbringade resten av sitt liv i rysk fångenskap och dog utmärglad 1716 på fästningen Nöteborg.
Christina Piper flyttade till Krageholm i Skåne. Hon gjorde sig känd som en driftig affärskvinna, då hon framgångsrikt fortsatte sin mans investerande i köp av gods och gårdar. 1725 köpte Christina Piper Andrarums alunverk. Alun var känt redan under antiken som en begärlig handelsvara med flera användningsområden. Alunverket i Andrarum, eller bara "verket" som det kallades i folkmun, startades redan på 1600-talet av Jochum Beck.
Under Christina Pipers ledning utvecklades alunverket till Skånes största industri. Vid 1700- talets mitt var 900 personer registrerade på verket varav 200 i den direkta produktionen. Christina Piper byggde upp skola, sjukhus, ålderdomshem, fängelse och tingshus runt sin verksamhet. Hon skapade till och med ett eget myntverk, vars pengar enbart kunde användas inom de egna affärerna och krogarna. En del av alunverkets avkastning, jämte en del av arbetarnas lön, avsattes till socialvård.
Christina Piper ville uppföra en ståndsmässig byggnad i närheten av alunverket. Hon anlitade fortifikationsmästaren Georg Mochelten, som fick uppdraget att bygga "Det Nya Huset" eller "Andrarums Gård". Slottet, som är byggt i tysk barockstil, stod klart 1740 och fick först efter Christinas bortgång namnet Christinehof.
Christina Piper dog nästan åttio år gammal 1752 och efterlämnade en stor förmögenhet. Sonen Carl Fredrik fortsatte efter moderns död att bygga ut och förbättra egendomarna. Under 1700-talet var det alunverket som ekonomiskt bar upp fideikommisset. I mitten av 1800-talet började dock alun att framställas på syntetisk väg vilket medförde att lönsamheten för verket sjönk dramatiskt, för att helt upphöra 1912. Sedan 1800-talet har istället skogs- och jordbruksverksamhet, tillsammans med fastighetsförvaltning, varit de bärande verksamheterna.
Högestad ligger i ett bördigt jordbrukslandskap. De öppna fälten bryts av den geologiskt mäktiga Fyledalen. 1706 bestämde Karl XII att Högestad skulle säljas till Carl Piper. Godset hade under medeltiden ägts av ärkebiskopen i Lund, för att sedan besittas av olika adelssläkter. Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes av Palle Rosenkrantz 1635.
Området kring Högestad har under forntiden troligen haft en central betydelse som tingsplats och helgedom. Den romanska absidkyrkan av sten härrör från 1100-talet. Runt denna växte sedan godset och den tillhörande byn fram.
1864 byggdes lustslottet Lyckås, då kallat Högestad Lid, vid kanten till Fyledalen. Det skulle bli bostad åt sonen till den dåvarande fideikommissarien greve Carl Erik Piper, eftersom fadern bodde på Christinehof och förvaltaren von Platen bodde på Högestad. Idag ligger godskontoret på Högestad och det är här som de senaste generationerna av familjen Piper har bott.
Väster om Fyledalen ligger Baldringe, i ett mer kuperat jordbrukslandskap. Precis som Högestad ägdes Baldringe under medeltiden av ärkebiskopen i Lund, för att 1708 övergå i släkten Pipers ägo.
Östra Torup ligger på en höjd nordväst om Kivik. Huvudbyggnaden uppfördes 1750.
Så vördnadsfullt inleder fideikommissinstiftaren Christina Piper år 1747 fideikommissbrevet, som för många generationer framöver skulle binda samman Christinehof med Andrarums alunverk, Högestad, Baldringe samt Östra Torup och bevara dem i familjen Pipers ägo.
Christina, född 1673, var dotter till den förmögne Olof Hansson Törne, senare adlad Törnflycht, vilken var borgmästare och kommerseråd i Stockholm. 1690 giftes Christina bort med faderns styvbror Carl Piper. Vid giftermålet var hon 17 år medan den blivande maken var 26 år äldre. Carl Piper var redan innan bröllopet adlad och tjänstgjorde som statssekreterare åt Karl XI. I samband med Karl XII:s trontillträde 1697 utnämndes Carl Piper till kungligt råd och statsråd, för att därefter få titlarna friherre och greve. Carl Piper förvaltade en stor del av den växande förmögenheten genom köp av fastigheter och mark i bland annat Skåne.
Carl Piper gick trots sina lysande framtidsutsikter ett tragiskt öde tillmötes. År 1700 kom Sverige i krig med sina grannländer Danmark, Sachsen och Ryssland. Carl Piper var med på fälttågen och vid slaget vid Poltava 1709 blev han, liksom en stor del av den svenska hären, tillfångatagen. Under fångenskapen engagerade sig Carl djupt för de svenska officerarnas och karolinernas öden i Ryssland och betalade ansenliga summor ur egen ficka för att lindra nöden. Hemma i Sverige förvaltade Christina, som ensamstående fembarnsmamma, makarnas egendomar. Carl Piper tillbringade resten av sitt liv i rysk fångenskap och dog utmärglad 1716 på fästningen Nöteborg.
Christina Piper flyttade till Krageholm i Skåne. Hon gjorde sig känd som en driftig affärskvinna, då hon framgångsrikt fortsatte sin mans investerande i köp av gods och gårdar. 1725 köpte Christina Piper Andrarums alunverk. Alun var känt redan under antiken som en begärlig handelsvara med flera användningsområden. Alunverket i Andrarum, eller bara "verket" som det kallades i folkmun, startades redan på 1600-talet av Jochum Beck.
Under Christina Pipers ledning utvecklades alunverket till Skånes största industri. Vid 1700- talets mitt var 900 personer registrerade på verket varav 200 i den direkta produktionen. Christina Piper byggde upp skola, sjukhus, ålderdomshem, fängelse och tingshus runt sin verksamhet. Hon skapade till och med ett eget myntverk, vars pengar enbart kunde användas inom de egna affärerna och krogarna. En del av alunverkets avkastning, jämte en del av arbetarnas lön, avsattes till socialvård.
Christina Piper ville uppföra en ståndsmässig byggnad i närheten av alunverket. Hon anlitade fortifikationsmästaren Georg Mochelten, som fick uppdraget att bygga "Det Nya Huset" eller "Andrarums Gård". Slottet, som är byggt i tysk barockstil, stod klart 1740 och fick först efter Christinas bortgång namnet Christinehof.
Christina Piper dog nästan åttio år gammal 1752 och efterlämnade en stor förmögenhet. Sonen Carl Fredrik fortsatte efter moderns död att bygga ut och förbättra egendomarna. Under 1700-talet var det alunverket som ekonomiskt bar upp fideikommisset. I mitten av 1800-talet började dock alun att framställas på syntetisk väg vilket medförde att lönsamheten för verket sjönk dramatiskt, för att helt upphöra 1912. Sedan 1800-talet har istället skogs- och jordbruksverksamhet, tillsammans med fastighetsförvaltning, varit de bärande verksamheterna.
Högestad ligger i ett bördigt jordbrukslandskap. De öppna fälten bryts av den geologiskt mäktiga Fyledalen. 1706 bestämde Karl XII att Högestad skulle säljas till Carl Piper. Godset hade under medeltiden ägts av ärkebiskopen i Lund, för att sedan besittas av olika adelssläkter. Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes av Palle Rosenkrantz 1635.
Området kring Högestad har under forntiden troligen haft en central betydelse som tingsplats och helgedom. Den romanska absidkyrkan av sten härrör från 1100-talet. Runt denna växte sedan godset och den tillhörande byn fram.
1864 byggdes lustslottet Lyckås, då kallat Högestad Lid, vid kanten till Fyledalen. Det skulle bli bostad åt sonen till den dåvarande fideikommissarien greve Carl Erik Piper, eftersom fadern bodde på Christinehof och förvaltaren von Platen bodde på Högestad. Idag ligger godskontoret på Högestad och det är här som de senaste generationerna av familjen Piper har bott.
Väster om Fyledalen ligger Baldringe, i ett mer kuperat jordbrukslandskap. Precis som Högestad ägdes Baldringe under medeltiden av ärkebiskopen i Lund, för att 1708 övergå i släkten Pipers ägo.
Östra Torup ligger på en höjd nordväst om Kivik. Huvudbyggnaden uppfördes 1750.
Christina Piper
Christian Holst tar över efter Matts Karlsson som ansvarig för skogsförvaltningen inom Högestad & Christinehof.
Slutavverkning 2011/06/09.
Under 2011 kommer flera slutavverkningar av granskog att göras inom Högestad & Christinehof. Aktuella områden är Nyvång, Djurröds fälad, Fiskabäck samt skogsområdet mellan Eljaröd och Vitaby. Läs mer >>
Rapport 2011/09/27.
Miljöbokslut för 2010 finns nu på hemsidan. Läs mer >>
Förnybar energi? 2011/02/08.
Vi undersöker under våren 2011 möjligheterna att bli en hållbar leverantör av förnybar energi, vi vill veta vad du tycker. Skicka in dina synpunkter här på hemsidan. Läs mer >>
Högestad & Christinehof Förvaltnings AB | Ljungahusvägen 134, S-271 97 Ystad | Telefon +46 (0)417-401 00 | Fax +46 (0)417-401 45 | Skicka e-post